1 års kalas

Den 30 september 2008 åkte jag och mamma upp till
mellan Sverige. i den lilla byn blev vi hämtade av
en dam som körde oss till ett gult hus. I det gula huset
fanns det flera hundar och jag var lite orolig först,
men mamma hade förklarat för mig innan vad det var som gällde.
En av hundarna som fanns i huset var min bror Hjalmar.

När vi kom till huset var Hjalmar branting jätte blyg
och rädd, vågade inte hälsa på varken mamma eller mig
men så jag tog honom snabbt under mina vingar iaf.
När vi åkte tåget hem så fick Hjalmar sitta bakom mig i väskan
så jag kunde skydda honom mot allt runt omkring.
Ingen fick komma inärhen av väskan för gjorde dem det
så började jag morra, men inte på mamma så klart
men alla andra som ville titta på 2 snyggingar som oss.

I onsdags hade det gått 1 år sedan vi hämtade hem
Hjalmar Branting och jag måste säga det själv
att jag tycker jag har lärt Hjalmar ett och annat.
nuförtiden är han ganska kaxig och man skulle
kunna tro att han bott hos oss i hela sitt liv
även om han var 2,5 år när han kom.
Hjalmar klarar sig själv nuförtiden och det känns tråkigt,
fast ibland behöver han sin storebror som skyddar
och den rollen tar jag mer än gärna på mig igen.

Då mamma o pappa jobbade i onsdags
speciellt mamma som var borta 15 timmar den dagen
så har dom sagt att vi ska ha kalas i helgen istället,
vi ska faktiskt fira detta vilket vi alla ser fram emot.

men Hjalmar branting är iaf den bästa lillebror någon kan ha,
han gör precis som jag säger även om han försöker kaxa sig ibland
och vill ta maten i från mig, men jag står på mig och
visar vem som bestämmer så jag vinner alltid och vi har
faktiskt ALDRIG bråkat på riktigt, det är klart att vi
morrar på varandra ibland, speciellt vid maten,
men vi har aldrig aldrig någonsin börjat slåss
och det är faktiskt ganska unikt då mamma sagt att alla syskon bråkar.

Nej nu måste jag gå och styra upp syrrans bus med Selma,
man ska hoppa på Selma och inte busa med henne på avstånd,
småsyskon jag säger då det!

Tass tass // Elvis