bus eller inte bus det är frågan

Igår när mamma var på jobbet så var vi själva med pappa,
det var faktiskt ganska roligt och farmor kom förbi,
hon gör alltid det när pappa är själv med oss, undra varför?
hon kommer ju lixom aldrig annars menar vi.

iaf vi är iaf i det stora huset den här veckan,
det är vällan så där roligt, på ett sätt är det
mycket roligare att vara här för vi slipper sura grannar
men på ett sätt är det mycket tråkigare för
vi måste vara så mycket mer försiktiga här på något sätt.
Fast Selma bryr sig inte så mycket hon välter ner grejer från
fönstret iaf och vi andra busar nog lika mycket här som i det andra huset.

iaf igår kväll när vi var ute så träffade vi på våra
Papillion kompisar, det är ett helt gäng och dom är
så himla roliga. undra om det inte var Lisen eller om
det var trollet, iaf någon av dom löper nu så Hjalmar
hängde efter henne som en svans hela tiden och ville
inte skiljas åt från henne, han vill så gärna bli pappa till hennes barn,
men det går ju lixom inte för hon är ju ingen Chihuahua
men hon är grymt snygg iaf!

näh nu måste vi sluta för nu ska vi få lördagsgodis :D

Malmö valp den 8 november

Så har jag undrat i ett par veckor varför
mamma och pappa och okända människor ska titta
på mig i munnen, jag tycker faktiskt att det är
äckligt med främmande fingrar i munnen!
och jag kan inte rå för att jag inte är så duktig
som elvis som smilar på kommando,
jag är faktiskt bara en liten flicka.
sen har mamma och en vänninna till mamma
ställt mig på ett bord och hållt upp svansen och greja,
sånt som jag tycker verkar mycket märkligt.
hursom så fick jag svaret i lördags.
Mamma har anmält mig till en hundutställning,
en grej som bara fina valpar får gå på,
så mina broschor får inte följa med
och inte heller min Selma för hon är ju en katt,
men hur ska jag klara mig utan selma en hel dag?

Det blir ju konstig träning i att vara själv oxå
nu när mamma inte kan gå och ja allt är konstigt
helt enkelt nuförtiden....

Men vadå om jag fattat mamma rätt så
ska jag alltså vara helt själv med mamma och
amanda på en utställning en hel dag
och träffa andra hundar?
Andra hundar är ju livsfarliga och andra människor oxå
jag är faktiskt rädd redan nu.

nej nu har jag inte tid med er längre
jag måste gå och hoppa på selma!

tass tass // edith piaff

tråkiga dagar

Dom här sista dagarna har inte varit så roliga,
vi har inte fått vara ute så mycket och
mest fått roa oss själva då mamma gått
och fått sin fot krossade av en bil och
pappa har jobbat.
men amanda har varit en ängel och kommit förbi
varje dag efter skolan och gått ut med oss iaf
och sen går pappa ut med oss på kvällarna,
på morgonen får vi vara i trädgården,
mamma sa att hon inte orkar hoppa så långt
på sina kryckor som hon har nu och hennes
vänsterfot ser ut som en stor klump,
man börjar ju undra om hon har foten kvar!
men det har hon sa hon.

iaf selma är ute hela dagarna och vi andra är avundsjuka på henne
men just nu får vi ju ta det som det är och i helgen är iaf pappa ledig
så då blir det ju mycket bättre antar vi.

jaha så var det måndag morgon idag då.

Vi "glömde" faktiskt tala om att när mamma o
pappa kallade oss för deras små terrorister igår
så var det ju faktiskt även för att vi bajsade i bilen,
välte ner lite porslinsgrejor som gick sönder,
en tavla, försökte få ur fisken från akvariumet och lite andra saker,
och det började med att selma som hatar sin tratt
gick lös med den runt 2.37 på natten till igår,
vi låg bara i sängen och skrattade åt henne och
hejjade på henne medan det retade gallfeber på pappa,
mamma sov som ingenting vilket Selma blev irriterad på
och då försökte göra allt 10 gånger värre. hon gick med tratten
och drog den längs väggarna, under sängen och vid blommorna
så blommorna ramlade ner och dom var fulla av vatten,
vad vi skrattade.

vi hade med andra ord en hysteriskt rolig dag igår.

Små terrorister

Morgonen började kl 07 med att Selma välte ner en blomma i fönstret,
sen bajsade Edit piaff inne, hjalmar branting kissade i sängen
och Elvis Presley vägrade att vakna, allt detta hände inom loppet
om 10 minuter och sedan har vi bara fortsatt att testa våra gränser hela dagen,
Edit piaff och Selma lagerlöf började sedan att röja runt i huset
och Elvis Presley och Hjalmar branting hängde på,
vi hade så offtantligt roligt och visst vi kanske råkade förstöra
några av deras saker, välta ner lite och kissa lite när vi sprang,
men vi hade så offantligt roligt och det tog aldrig slut.
mamma och pappa har mer eller mindre varit vansinniga på oss och
kallat oss för deras små terrorister, fast vi har minsann sagt att de skrattat
en del när de tittat på oss iaf.

men förutom att varit hemma idag har vi varit en sväng bort till farmor
också och hos henne fick vi fin prickikorv, mumsfillibabba.
fast det har varit väldigt kallt och blåsigt ute idag
så vi har gärna inte velat vara ute så länge så den längsta
promenaden idag var bort till farmor och hon bor ju inte så långt
härifrån som tur är.

nej nu måste vi faktiskt sova, vi håller på och somnar allihopa,
tror inte ni förstör hur mycket vi har röjt runt idag

tass tass från oss alla 4

busiga lördag eftermiddag

Tjejerna som håller ihop

Vi tänkte bara berätta att vi numera är allra bästa kompisar,

vi sover ihopa och vi busar ihopa.

Här är några bildbevis för att bevisa det hela.

vi tjejer har kommit fram till att vi måste hålla ihopa,

men sen kan vi lika gärna busa med varandra

när broschorna är så tråkiga och inte vill busa med oss.

tass tass // selma lagerlöf och Edit Piaff

Loppis

Här kommer lite bilder från när vi var på loppis idag,

Elvis o hjalmar branting brukar ju följa med mamma o pappa

varje helg men idag var det Edit piaffs första gång hon var

med och då skulle vi ju naturligtvis ha öppet på loppiset i räng sand

då farbror Hans var bortrest. Vi var jätte dukiga som vanligt

när vi vaktade där och Edit tyckte mest att det var roligt att vara med.

här är iaf våra bilder från idag.

tass tass

Elvis presley

Hjalmar branting

Edit Piaff

30 september 2008

I onsdags var det 1 år sedan mamma och Elvis kom och hämtade mig
och detta året har varit ett riktigt händelserikt år.
Jag har dels blivit 1 år äldre och jag har gått från att vara
landet hund till småstadshund som har varit ute och rest en hel del.
Jag har fått träffa allt från hästar, katter, kaniner till andra hundar.
Jag har åkt tåg över nästan hela Sverige flera gånger,
varit inne i storstaden, skaffat flickvänner, lekt vid havet,
fått syskon och en pappa, varit på marknader,
skaffat kompisar, varit på auktioner med mera med mera .

Som de flesta av er vet så har jag ett riktigt hårt liv bakom mig
som jag verkligen försöker komma över men det går inte alltid så lätt,
vissa saker har satt sina spår och jag kan inte hjälpa det att jag får
tillbaka mina tramatiska upplevelser ibland.
men jag tycker det går bra trots allt, mamma säger att hon är
imponerad över min utveckling och när vi var hos
doktorn i måndags så fick jag så mycket beröm igen
dels över att hon tycker att jag blivit så social och även
för att jag äntligen börjat gå upp i vikt.
i måndags skrev doktorn att jag är " smal och smäcker"
och inte " väldigt tunn och underviktig"

iaf jag trivs väldigt bra med livet jag har just nu
och jag trivs riktigt bra i vår familj.

tass tass /hjalmar branting

1 års kalas

Den 30 september 2008 åkte jag och mamma upp till
mellan Sverige. i den lilla byn blev vi hämtade av
en dam som körde oss till ett gult hus. I det gula huset
fanns det flera hundar och jag var lite orolig först,
men mamma hade förklarat för mig innan vad det var som gällde.
En av hundarna som fanns i huset var min bror Hjalmar.

När vi kom till huset var Hjalmar branting jätte blyg
och rädd, vågade inte hälsa på varken mamma eller mig
men så jag tog honom snabbt under mina vingar iaf.
När vi åkte tåget hem så fick Hjalmar sitta bakom mig i väskan
så jag kunde skydda honom mot allt runt omkring.
Ingen fick komma inärhen av väskan för gjorde dem det
så började jag morra, men inte på mamma så klart
men alla andra som ville titta på 2 snyggingar som oss.

I onsdags hade det gått 1 år sedan vi hämtade hem
Hjalmar Branting och jag måste säga det själv
att jag tycker jag har lärt Hjalmar ett och annat.
nuförtiden är han ganska kaxig och man skulle
kunna tro att han bott hos oss i hela sitt liv
även om han var 2,5 år när han kom.
Hjalmar klarar sig själv nuförtiden och det känns tråkigt,
fast ibland behöver han sin storebror som skyddar
och den rollen tar jag mer än gärna på mig igen.

Då mamma o pappa jobbade i onsdags
speciellt mamma som var borta 15 timmar den dagen
så har dom sagt att vi ska ha kalas i helgen istället,
vi ska faktiskt fira detta vilket vi alla ser fram emot.

men Hjalmar branting är iaf den bästa lillebror någon kan ha,
han gör precis som jag säger även om han försöker kaxa sig ibland
och vill ta maten i från mig, men jag står på mig och
visar vem som bestämmer så jag vinner alltid och vi har
faktiskt ALDRIG bråkat på riktigt, det är klart att vi
morrar på varandra ibland, speciellt vid maten,
men vi har aldrig aldrig någonsin börjat slåss
och det är faktiskt ganska unikt då mamma sagt att alla syskon bråkar.

Nej nu måste jag gå och styra upp syrrans bus med Selma,
man ska hoppa på Selma och inte busa med henne på avstånd,
småsyskon jag säger då det!

Tass tass // Elvis